Schweden Forum

Hej,

Nu är det ungefär ett och ett halvt år jag bor i Sverige. Min svenska är fortfarande inte perfekt och jag hålla på att lär mig. Det funkar ju. Jag kan göra mig förstått i alla fall, kanske inte helt felfritt hela tiden… men ändå. Nu har jag tänkt lite om hur det är med spraket. Eller bättre sagt, hur det var när jag började med svenskan. Jag kommer inte ihåg hur det var innan jag förstått det. Hur låter svenska, eller kanske alla språk över huvudtaget, när man inte prata det? När vi har besökare från Tyskland som inte kan svenska, ser vi hur det är för dem. De förstår ingenting, även om det är nästan samma ord på tyska. Okej, der är ju också en fråga om hur man lär sig språket och hur begåvad man är. Då finns alltid folk som ser gemensamheter mellan dem två språk men många ser inte det. Då blir jag förvånat för det är ju så enkelt. Är det bara därför att jag redan kan så mycket eller är det därför att jag är intresserat av språket?
Det är så normalt att prata svenska nu, trots att det inte är helt flytande och felfritt, att jag inte kan förstår hur man inte kan det… Hur var långt det blev… Inte vanligt i svenskan att har så långa meningar, eller hur?
I alla fall vill jag gärna veta hur det känns för er, som också bor i Sverige och prata svenska. Förstår ni vad jag menar? Har ni också känslan att ni alltid kunde prata det?
Visserligen är det inte så att jag är så pass bra att jag förstår allt osv. men det gick fort att förstår och prata språket. Nu är problemet att förstår det ännu bättre och det ta säkert mer tid.
De små finesser är det som är så svårt och som gör att man verkligen är flytande.
Hoppas att ni förstår vad jag menar… ibland är jag själv osäker…  och att ni berätta hur det är för er.

Hälsningar
Wiebke

Jag har förstått allt vad du har menat. Mina känslor är liknande.
Oftas kan jag inte föreställa mig hur det gick när jag kunde ingen, eller inte så mycket som nu, svenska. Men jag har fortfarande svårigheter för att prata! Skriva, förstå eller läsa är nu någorlunda lätt. Jag hoppas det blir bättre inom överskådlig tid. Jag behöver så mycket tid för bara början ett svar eller sätta ihop en mening i huvud -grrr!

Kan du prata så snabbt som du skriva bra, Wiebke?
Grattis! Jättebra!!

Jag tror resten kommer med tiden, när man har sammlat ihop en stor språkskatt. Huvudsaktligen måste man behärska grammatiken, verben (heisst das verbenar?? nee, wa?)... osv

LG
Heike
... som har skrivit med säkerhet många fel

Hej,
jag förstår också allt vad du menar, Wiebke, och tänker lika. Men jag läsa svenska bara för 1 månad och kan inte tro att allt är fästan som i tyska. I ögenblick för mig är lättere att läsa och pratar än skriver, men kommer tid kommer kunskapen . För mig går allt så långt att jag även förstår inte dålig norsk. Jag undrar mig, jag undrar mig. Ett är klar, om du kan pratar tyska och engelska, svenska är så lätt, jag är mycket glad. Och om du är intresserad av spraket som kan hjälpar dig mycket, tro jag, så kan du ser snabbare grammatika sambanden.

Uff, nu är slut för mig...liten för svår.

Hälsningar
raisalynn

Hej,
Tack att ni svarar och till och med på svenska
Det är snällt Heike, tack. Jag pratar snabb på svenska och mer eller mindre flytande. Låt mig säga, det låter flytande för dem som förstår inte så mycket
Problemet är bara att jag gör mer fel när jag prata. När jag skriver har jag tid. Då kan jag tänka, prova och ibland har jag även stavningsprogram... Det hjälper ju mycket
När jag pratar hör man kanske inte alltid att jag är osäker. Men det är jag. En eller ett är det sämst som finns eftersom det är så viktigt för att böja adjektiven och allt på rätt sätt. Det är det jag kan inte lära mig. Men jag vet att det kommer att bli bra. Det måste
Min svenska som andraspråk kursen sluta snart. Bara två prov till och sen är jag klart. Fast, jag vill inte sluta. Min lärare är så bra. Därför vill jag gärna stanna lite längre. Kursen sluta i maj och då måste jag också sluta. Sen vet jag inte riktig. Svenska A och B står på önskelistan... Men om jag hinner och orkar, det vet jag ju inte. Att läsa svenska var i alla fall det som jag behövde. Kanske det är för sent att börja om allt med jobbet, kanske inte. Fast det spelar ingen roll. Det viktigast är att jag hittade glädje att lära mig språk igen. Nu tänker jag att läsa franska om ett år (det räcker väl med medborgarskolan eller sånt) och jag tänkte läser engelska på riktigt. Jag kan engelska, men det var för länge sen jag lärde mig det riktigt och jag tappade bort mycket.
Om jag skulle kunna börja om det med jobbet, då skulle jag läsa språk och jobba som översättare. Det gör jag nu, fast inte som prov...
Skönt att läsa att ni förstår. Jag undrar om det är bara så. Blir det bättre eller sämre? Jag menar, när man börjar med språk då går det fort. Man gör mycket stora framsteg. Sen, när man redan kan lite, gör man små framstegar. Hur är det sen? Man kommer förmodligen aldrig att prata det som ett moderspråk. Eller, kanske gör man det? Inte många särskild. När är det slut med framstegen? Och hur känns det då? Blir lite filosof (stavas det verkligen så på svenska???) i kväll
Berätta gärna mer hur det är för er.

Tack och sov gott

Hälsningar
Wiebke

..jo, det känns när det inte blir fler framsteg med språket, jag blev skitförbannat, men jag hann alldrig gå en språkkurs och nu känns det inte alls roligt längre sitta där med folk som måste lära sig bokstäver först... men eftersom jag tycker om att prata lär man sig med tiden att omskriva det man vill säger... och det att först sätter ihop allt i huvud slutade snabbt... man hinner jo inte med annars.... jag har alltid med mig ett litet häfte, ditt skriver jag ord jag inte vet och kollar upp det senare hemma, funkar bra...

Jag skriver imorgon mer. Nu är för sent. Men just nu:
Det är en fantastik tema! Tack Wiebke!
Och raisalynn: Du är jätteduktig! Bara en månad!

Låt oss alla fortsätta detta. Jag tror det ger mycket hjälp till varandra (vad heter Ansporn på svenska??)
Jag vill gärna berätter mer och jag vill gärna höra mer om det!

Söta drömmar önskar
Heike

Desamma!

Hej,
Jag tror att Ansporn heter stimulera eller sporra på svenska. Både passa ganska bra, tycker jag. Man sporra sig eller någon att göra nånting eller man behöver stimuleras att göra det.
Ett anat ord som kanske passar är utmaning fast det betyder mer Herausforderung. Det var därför jag började tråden. Jag ville gärna prata om språket och då var jag nästan tvungen att göra det på svenska. För det handlar ju om svenskan. Dessutom ville jag gärna börja prata om nånting som är roligt och bra. Inte bråka igen.
Jag gillar verkligen att prata svenska och att lära mig det. Och nu vill jag gärna läsa mer om er och era upplevelser.

Tack och hej

Wiebke

Hej!
För mig låter det fånigt, både att det finns folk som inte känner igen gemensamheter (!) mellan tyska och svenska och att man inte kan komma ihåg hur det var när man inte kunde prata svenska.

Hälsningar,
Tilmann

Och varför tycker du att det är dumt, för det är ju det som fånigt betyder, eller hur?
Det finns folk som har ingen språkbegåvning. De ser inte sammanhang. Många ser inte "bilden". De ser ordet men ser inte hur det stavas och ser inte att det finns ord på tyska som stavas nästa på samma sätt.
Är det dumt? Jag förstår inte hur det går att man inte ser det men jag vet att många kan inte det. Särskild de som inte har sett svenska förre.
Och att man inte kan komma ihåg hur det var innan man kunde svenska... jå det kan vara konstigt. För mig är det så. Självklart vet jag att jag inte kunde det och jag kommer inte att säga att jag kan det nu. Eller, jag kankse säger att jag kan det lite. Men trots att jag inte kan det flytande, vet jag inte hur det var innan jag kunde det som jag kan nu. Första gången jag kom till Sverige, förstått jag ingenting. Det var länge innan vi tänkte på att flytta och även när vi bestämde oss att flytta, visste vi inte att det skulle bli Sverige. I alla fall kunde jag ingenting första gången. Min man jobbade här i flera veckor och jag kom och hälsade på. Jag vet att jag inte förstått när folk omkring pratade. Det vet jag bara som fakt. Hur det var, det kan jag inte komma ihåg. Som sagt. Det är dessutom destamma med engelska. Jag kan inte säga hur det var att inte läsa böker på engelska eller svenska.
När jag lyssana på franzka är det anorlunda. Jag kunde lite franzka, läste det i 5 år i skolan och var inte dåligt. Nur är det mesta borta. När jag hör det, förstår jag enskilda ord, men inte sammanhang. Det var ju samma sak med svenskan. Nu är det så att jag inte förstår alla ord på svenskan men jag förstår meningen, det som har sagts i stor sätt.

Hälsningar
Wiebke