Schweden Forum

Hej,

Nu är det ungefär ett och ett halvt år jag bor i Sverige. Min svenska är fortfarande inte perfekt och jag hålla på att lär mig. Det funkar ju. Jag kan göra mig förstått i alla fall, kanske inte helt felfritt hela tiden… men ändå. Nu har jag tänkt lite om hur det är med spraket. Eller bättre sagt, hur det var när jag började med svenskan. Jag kommer inte ihåg hur det var innan jag förstått det. Hur låter svenska, eller kanske alla språk över huvudtaget, när man inte prata det? När vi har besökare från Tyskland som inte kan svenska, ser vi hur det är för dem. De förstår ingenting, även om det är nästan samma ord på tyska. Okej, der är ju också en fråga om hur man lär sig språket och hur begåvad man är. Då finns alltid folk som ser gemensamheter mellan dem två språk men många ser inte det. Då blir jag förvånat för det är ju så enkelt. Är det bara därför att jag redan kan så mycket eller är det därför att jag är intresserat av språket?
Det är så normalt att prata svenska nu, trots att det inte är helt flytande och felfritt, att jag inte kan förstår hur man inte kan det… Hur var långt det blev… Inte vanligt i svenskan att har så långa meningar, eller hur?
I alla fall vill jag gärna veta hur det känns för er, som också bor i Sverige och prata svenska. Förstår ni vad jag menar? Har ni också känslan att ni alltid kunde prata det?
Visserligen är det inte så att jag är så pass bra att jag förstår allt osv. men det gick fort att förstår och prata språket. Nu är problemet att förstår det ännu bättre och det ta säkert mer tid.
De små finesser är det som är så svårt och som gör att man verkligen är flytande.
Hoppas att ni förstår vad jag menar… ibland är jag själv osäker…  och att ni berätta hur det är för er.

Hälsningar
Wiebke

Jag har förstått allt vad du har menat. Mina känslor är liknande.
Oftas kan jag inte föreställa mig hur det gick när jag kunde ingen, eller inte så mycket som nu, svenska. Men jag har fortfarande svårigheter för att prata! Skriva, förstå eller läsa är nu någorlunda lätt. Jag hoppas det blir bättre inom överskådlig tid. Jag behöver så mycket tid för bara början ett svar eller sätta ihop en mening i huvud -grrr!

Kan du prata så snabbt som du skriva bra, Wiebke?
Grattis! Jättebra!!

Jag tror resten kommer med tiden, när man har sammlat ihop en stor språkskatt. Huvudsaktligen måste man behärska grammatiken, verben (heisst das verbenar?? nee, wa?)... osv

LG
Heike
... som har skrivit med säkerhet många fel

Hej,
jag förstår också allt vad du menar, Wiebke, och tänker lika. Men jag läsa svenska bara för 1 månad och kan inte tro att allt är fästan som i tyska. I ögenblick för mig är lättere att läsa och pratar än skriver, men kommer tid kommer kunskapen . För mig går allt så långt att jag även förstår inte dålig norsk. Jag undrar mig, jag undrar mig. Ett är klar, om du kan pratar tyska och engelska, svenska är så lätt, jag är mycket glad. Och om du är intresserad av spraket som kan hjälpar dig mycket, tro jag, så kan du ser snabbare grammatika sambanden.

Uff, nu är slut för mig...liten för svår.

Hälsningar
raisalynn

Hej,
Tack att ni svarar och till och med på svenska
Det är snällt Heike, tack. Jag pratar snabb på svenska och mer eller mindre flytande. Låt mig säga, det låter flytande för dem som förstår inte så mycket
Problemet är bara att jag gör mer fel när jag prata. När jag skriver har jag tid. Då kan jag tänka, prova och ibland har jag även stavningsprogram... Det hjälper ju mycket
När jag pratar hör man kanske inte alltid att jag är osäker. Men det är jag. En eller ett är det sämst som finns eftersom det är så viktigt för att böja adjektiven och allt på rätt sätt. Det är det jag kan inte lära mig. Men jag vet att det kommer att bli bra. Det måste
Min svenska som andraspråk kursen sluta snart. Bara två prov till och sen är jag klart. Fast, jag vill inte sluta. Min lärare är så bra. Därför vill jag gärna stanna lite längre. Kursen sluta i maj och då måste jag också sluta. Sen vet jag inte riktig. Svenska A och B står på önskelistan... Men om jag hinner och orkar, det vet jag ju inte. Att läsa svenska var i alla fall det som jag behövde. Kanske det är för sent att börja om allt med jobbet, kanske inte. Fast det spelar ingen roll. Det viktigast är att jag hittade glädje att lära mig språk igen. Nu tänker jag att läsa franska om ett år (det räcker väl med medborgarskolan eller sånt) och jag tänkte läser engelska på riktigt. Jag kan engelska, men det var för länge sen jag lärde mig det riktigt och jag tappade bort mycket.
Om jag skulle kunna börja om det med jobbet, då skulle jag läsa språk och jobba som översättare. Det gör jag nu, fast inte som prov...
Skönt att läsa att ni förstår. Jag undrar om det är bara så. Blir det bättre eller sämre? Jag menar, när man börjar med språk då går det fort. Man gör mycket stora framsteg. Sen, när man redan kan lite, gör man små framstegar. Hur är det sen? Man kommer förmodligen aldrig att prata det som ett moderspråk. Eller, kanske gör man det? Inte många särskild. När är det slut med framstegen? Och hur känns det då? Blir lite filosof (stavas det verkligen så på svenska???) i kväll
Berätta gärna mer hur det är för er.

Tack och sov gott

Hälsningar
Wiebke

..jo, det känns när det inte blir fler framsteg med språket, jag blev skitförbannat, men jag hann alldrig gå en språkkurs och nu känns det inte alls roligt längre sitta där med folk som måste lära sig bokstäver först... men eftersom jag tycker om att prata lär man sig med tiden att omskriva det man vill säger... och det att först sätter ihop allt i huvud slutade snabbt... man hinner jo inte med annars.... jag har alltid med mig ett litet häfte, ditt skriver jag ord jag inte vet och kollar upp det senare hemma, funkar bra...

Jag skriver imorgon mer. Nu är för sent. Men just nu:
Det är en fantastik tema! Tack Wiebke!
Och raisalynn: Du är jätteduktig! Bara en månad!

Låt oss alla fortsätta detta. Jag tror det ger mycket hjälp till varandra (vad heter Ansporn på svenska??)
Jag vill gärna berätter mer och jag vill gärna höra mer om det!

Söta drömmar önskar
Heike

Desamma!

Hej,
Jag tror att Ansporn heter stimulera eller sporra på svenska. Både passa ganska bra, tycker jag. Man sporra sig eller någon att göra nånting eller man behöver stimuleras att göra det.
Ett anat ord som kanske passar är utmaning fast det betyder mer Herausforderung. Det var därför jag började tråden. Jag ville gärna prata om språket och då var jag nästan tvungen att göra det på svenska. För det handlar ju om svenskan. Dessutom ville jag gärna börja prata om nånting som är roligt och bra. Inte bråka igen.
Jag gillar verkligen att prata svenska och att lära mig det. Och nu vill jag gärna läsa mer om er och era upplevelser.

Tack och hej

Wiebke

Hej!
För mig låter det fånigt, både att det finns folk som inte känner igen gemensamheter (!) mellan tyska och svenska och att man inte kan komma ihåg hur det var när man inte kunde prata svenska.

Hälsningar,
Tilmann

Och varför tycker du att det är dumt, för det är ju det som fånigt betyder, eller hur?
Det finns folk som har ingen språkbegåvning. De ser inte sammanhang. Många ser inte "bilden". De ser ordet men ser inte hur det stavas och ser inte att det finns ord på tyska som stavas nästa på samma sätt.
Är det dumt? Jag förstår inte hur det går att man inte ser det men jag vet att många kan inte det. Särskild de som inte har sett svenska förre.
Och att man inte kan komma ihåg hur det var innan man kunde svenska... jå det kan vara konstigt. För mig är det så. Självklart vet jag att jag inte kunde det och jag kommer inte att säga att jag kan det nu. Eller, jag kankse säger att jag kan det lite. Men trots att jag inte kan det flytande, vet jag inte hur det var innan jag kunde det som jag kan nu. Första gången jag kom till Sverige, förstått jag ingenting. Det var länge innan vi tänkte på att flytta och även när vi bestämde oss att flytta, visste vi inte att det skulle bli Sverige. I alla fall kunde jag ingenting första gången. Min man jobbade här i flera veckor och jag kom och hälsade på. Jag vet att jag inte förstått när folk omkring pratade. Det vet jag bara som fakt. Hur det var, det kan jag inte komma ihåg. Som sagt. Det är dessutom destamma med engelska. Jag kan inte säga hur det var att inte läsa böker på engelska eller svenska.
När jag lyssana på franzka är det anorlunda. Jag kunde lite franzka, läste det i 5 år i skolan och var inte dåligt. Nur är det mesta borta. När jag hör det, förstår jag enskilda ord, men inte sammanhang. Det var ju samma sak med svenskan. Nu är det så att jag inte förstår alla ord på svenskan men jag förstår meningen, det som har sagts i stor sätt.

Hälsningar
Wiebke

Hej!
Jag tror inte att fånig betyder dum, hellre konstig. Det var iaf det vad jag menade.
Jag kan föreställa mig att nån som kommer från Tyskland inte känner igen tyska ord när han/hon lyssnar men inte när han/hon läser svenska. Jag tror inte heller att det har nåt med språkbegåvning att göra. Men visst, du säger ju att det finns folk som inte känner igen gemensamheter mellan de två språk så mår det väl vara så och jag korrigerar mina åsikter.
Angående att du inte kan komma ihåg hur det var när du inte kunde svenska - jag tror att jag inte förstår vad du vill säga med det. Kanske kommer jag inte heller ihåg hur det var när jag kunde inte svenska, men jag vet ju fortfarande hur det känns att inte kunna prata och förstå finska. Vad är skillnaden då? Eller ibland träffar jag folk som har en hemsk dialekt som jag inte kan förstå. Hm. Däremot så är jag superglad att jag kan svenska och att jag får läsa tidningar och böcker i originalspråket eller att jag kan förstå svensk tv och radio. Förmodligen fattar jag helt enkelt inte dina poäng.
Hälsningar,
Tilmann

Hej,
stupid var det ord jag hittade när jag kollade fånigt. Men nu förstår jag vad du menade. Förlåt, jag undrade bara...
Min svägerska (stavas det så?) kunde inte ens förstår lax
Fast, hon kan lite finska och vill inte förstår svenska. Hon läser nånting och hennes hjärnen stänga av helt enkelt. Därmot om det finns nånting på finska, då blir hon glad och försöker att hitta ord hon känner igen. Men hon är inte ensam... Min sister förstått inte så mycket heller. Ibland står jag brevid dem och tror inte riktig att det är sant när de sägar att dem inte fattar nånting. Fast, jag måste påstår att de som fattar ett ord och sen tror att de kan allt, är sämre. Det är de som läser ett ord och tror att man lär sig svenskan i tre veckor...
Jag förstår vad du menar när du säga att du inte förstår poängen. Jag förstår inte själv riktig, kanske...
Det är svårt att förklara. Det är bara så att jag tänker på det och jag inte kan förställa mig hur det är... Självklart... det är så som det är med andra språk också. Kanske jag kan förklara det trots allt. Hur låter svenska när man inte förstår vad det betyder? Språkmeldodien är dock detsamma. Men om man inte förstår det, då låter det anorlunda. Eller hur?
Då hör man bara melodien och inte betydelsen. Nu kan jag inte lyssna på melodien. Det går inte på samma sätt. Jag hör det men jag kan inte sluta att förstår. Så är jag inte medvetslös... Jag har en viss "programering". Det låter inte riktig men här saknas jag ord... Jag menar att man har en tanke hur det måste låter och hur det är. Man är inte "fri". Det är också inte riktig... fri, menar jag. Hoppas att du trots allt förstår vad jag vill
Som sagt, jag blev lite filiosof

Hälsningar
Wiebke

Hej!



Instämmer




Ok! Nu är det klart och jag håller med. Även om jag tror att jag lever i ett sorts mellanvärld: Jag förstår tillräckligt mycket för att kunna följa och deltaga i en diskussion men jag vet inte om det är verkligen svenska på riktigt som jag pratar. Eller om det är tyska med svenska ord och grammatik. Jag känner inte till ett ord som beskriver det vad jag menar, kanske passar språkstil bäst? Dvs. när betonar man vilket ord, när verkar det rimligt att säga "ju", "liksom", "jajamensan" osv. På tyska vet jag ungefär utifrån vilken kultur nån kommer, när jag lyssnar till nån. På svenska vet jag det dock ej (också ett ord som jag väldigt sällan använder, men som ibland passar säkert bättre än inte) och ibland känns det så att jag låter artificiellt.

Hälsningar,
Tilmann

Hej Tilmann,
jag ser att du är även ett steg framåt. Ej använder jag inte därför att jag inte kan det.
Det som du sa, att man inte vet när vissa uttryck passa bäst, det är nånting som behöver mycket mer tid än jag hadde tills nu. Kanske jag kommer alldrig att kunna det. Lite lär man sig... men inte allt, tror jag i alla fall.
Slangord är också ett problem. Hur ska jag lära mig dem? Då behöver man kontakt med dem som prata så och det har jag inte så mycket. Frustrationen när man vet att man kan mycket men inte det som behövs för att vara "äkta" kommer förmodligen efter flera år... Jag bor här mindre än två år och då tror man ju att man kan mycket. Det går så fort att man är stolt över varje ord man kan. Då tänker man inte på det som man inte kann.
Tills nu måste jag vara glad med det jag kan. Att jag har nur möjligheter att läsa mer böker, är dock det bästa som finns.
Är det någon här som inte gör fel? Eller kanske inte så mycket? Någon som kan säga att han/hon känner sig absolut trygg och vet att det låter svensk (jag menar inte brytningen). Och om det finns nån som sägar att det är så, hur länge dröjde det?

Hälsningar
Wiebke

Hej!

Det är ju verkligen en interessant diskussion här! Jag har börjat läsa svenska för ungefär tio år sedan. Det var faktiskt vid "Volkshochschule" (inte det samma som folkehögskolan, är det??) när ja vår femton år gammal eller sadant. Mitt problem er att jag pratar bättre än jag skriver eftersom det finns (i alla fall för mig) nästan ingen möjglighet att skriva på svenska. Jag deltåg ocksa i flera kurser vid universitet men då läsar och pratar man ocksa mer än man skriver. Hur är de med er som bor i Sverige? Vad har ni gjort för erfarenhet? Kan ni skriva lika bra some ni kan prata svenska? Jag har gjort erfarenhet att den bästa språkkurs som jag aldrig deltåg i var vid Lunds universitet.
Jag kan förstår vad ni menar att inte alla hår det samma känslan för svenska språket. Jag har alltid haft känslan att det är mycket liknande med tyska och dessutom lätt att lära sig men ja känner också folk som tycker att det stämmer ju inte alls...
Jag undrar mig hur det är med er när ni sovar. Drömmar ni på svenska eller tyska? Jag har det oftas (också när man är på semestrar) att jag drömmar på svenska, eller engelska... Jag tycker det är jättekonstig!

Många hälsningar,
Lisa

Hej Lisa,
Jag drömar på svenska, engelska och tyska beroende på vad det är jag drömer och vad jag gjorde på dagen. När jag läser mycket på engelska, tänker jag ibland på engelska och med svenskan är det detsamma. Trots att jag ibland bilda meningar som man gör det på tyska, tänker jag inte tyska när jag gör det. Jag tänker på svenska. Självklart finns det en stor skilnad mellan det jag drömer eller tänker på svenska och det på tyska fast jag tänker inte på det. Uttrycket på tyska är doch bättre och finnare. Det saknas på svenska och engelska även om det går ganska bra.
Dessutom tar det mer tid att tänker eller skriver på svenska. Hur stavas det och hur sägar man det här???
Trots allt gillar jag det verkligen. Därför är jag glad att flera svarade. Det är roligt att skriva på svenska.
Jag vet inte riktig om jag kan skriva bättre eller prata... Ibland tror jag, skriva men ibland prata. Min svenskalärara sa att jag skriver bra fast han måste ju säga det Dessutom är det svenska som andraspråk och han går utifrån det som jag måste kunna då. Själv tror jag att jag behöver mer training.

Hälsningar
Wiebke

Hej Wiebke!

Jag förstar bra att du är lycklig att så många svarade... Det finns ju verkligen inte möjglighter att prata med folk om sadanar saker. Jag har inte hittat en lösning för mitt problem med att skriva på svenska ännu... När jag till exempel arbetar lite med språkkurs software går det egentligen ganska bra och jag har inte tillräcklig motivation att verkligen försöker förbättrar mina fel. Det är så lätt att klicka vidare i programmet. Annars finns det inte många möjgligheter. Kanske svenska chatrooms men vem har verkligen lusten att vänta till jag har skrivit mina svar. Det tar ju förtfärande mer tid än att skriva på tyska...

Hälsningar,
Lisa

Jå det stämma. Jag har inte så många möjligheter att skriva på svenska.
På jobbet kankse... men det är inte samma sak eftersom jag skriver bestämda saker och det är inte så mycket då eftersom jag ringer till Tyskland från och för jobbet. Att skriver fria tanker, det är en hel annan sak. Man blir eller, jag blir osäker... Det är bra här
Kanske vi skulle fortsätta det? Det finns mycket att prata om och om det bara är vädret... spelar ju ingen roll.

Hälsningar
Wiebke

Vilken interessant diskussion!
Egentligen tänker jag aldrig på hur min språkinlärning är, den händer bara. Men det finns en sak som är otroligt frustrerande. Då och då, med ojämna mellanrum, har jag känslan att jag når taket i min språkutveckling. Plötsligt hittar jag inte orden lika lätt som jag gjorde tidigare, jag uttrycker mig konstigt, tolka andras uttalanden fel-jag känner helt enkelt av mina begränsningar. Det brukar ta några dagar innan det lossnar igen. I början trodde jag att sådana tillfällen skulle bli mer sällan med tiden men det blev inte så. Tvärtom har jag sådana svackor ganska ofta nuförtiden. Delvis beror det nog på att man ställer högre krav på sig själv efter en längre tid i landet men delvis är det också helt enkelt att man blir mer medveten om sina begränsningar och man måste inse att man aldrig kommer att kunna bli perfekt.
Hur andra upplever svenskan? Min Mamma brukar säga att svenskan låter väldigt bekant som om man borde kunna förstå allt om man bara lyssnade tillräckligt noga. Men hur mycket och noga man än lyssnar, så förstår man ändå så gott som ingenting. Språkmelodin är ganska så lik min hemmadialekts men orden uttalas så annorlunda även om stavningen är mycket lik tyskan.
Att lära sig prata svenska gick ganska så fort när jag väl började jobba efter en månad i landet. Det var däremot mycket svårare att lära sig skriva (speciellt om man, som jag, inte går någon vanlig språkkurs - på komvux var det mer litteraturhistoria mm än att skriva). Det hjälper att läsa mycket och då inte bara dagstidningen.
Mina arbetskollegor är tillsagda att rätta mig, jag ber om hjälp med korrekturläsning och jag skriver väldigt mycket på jobbet även om jag inte är tvungen att göra det.
Übung macht den Meister! Övning ger färdighet!
Och sedan, vad gör det egentligen om man skriver lite fel? Det gör ju många "infödingar" ochså och inte ens att tala om dagstidningarna. Det har skrivits böcker om deras "grodor" (Schnitzer). Vi utlänningar kan i alla fall skylla på att svenska inte är vårt modersmål, vad kan de anföra som ursäkt ?
Efter nästan två decennier har skrivhastigheten nästan kommit ifatt munlädret (Mundwerk).
Blir det fel så bjuder jag på det, var så goda!

Hej Wiebke!



Du är jättebra. Utan tvivel kan du vara stolt över det som du kan!



Det tycker jag också! Det är en hel kultur som är öppen

Hälsningar,
Tilmann

Hej tillsammans och ett stort tack till dig, Wiebke, för att du har öppnat det här temat.

Jag berättar lite om mina erfarenheter på mina tre månader här i Sverige: På början, vi har knappt pratat svenska på arbetet, men engelska. Nu, efter tre månader, svenska är min huvudspråk men ibland måste jag byta till engelska om jag kan inte förklara mina resultater på svenska. Läsa går ganska bra, och förstå beror på vem pratar och vilken tema de har.

Ibland tänker jag också att det kan inte vara så svart att läsa svenska även om man kan ingen svenska och bara tyska. Men jag känner också både sidor: Mina föräldrar (som var för besök här i Sverige) förstod mycket vad var skrivit på skylterna i staden och också nyheter i tidningen. Men på andra sidan försöker jag från tid till tid att “chatta” på svenska med min yngra syster (bara som skämt, hon kan ingen svenska), och ofta förstår hon inte lättaste (tyska-lika) uttryck som jag skriver.

Mmmmh… när finns möjligheter för att skriva svenska? Jag gör det på arbetet, när jag skriver emejls till mina kolleger. Men det händer inte so ofta och vanligen är de mycket kort. Men i alla fall kann man träna lite. Vad är ganska bra, är att det finns ett svenskt grammatik- och rättskrivningsprov på arbetsdatorn.
Om jag måste skriva viktiga saker, jag skriver dem i „word“, låta prova min text och korrigerer den, så blir det mindre fel. Men här på min hemdator svenskt prov funkar inte, så ni måste leva med mina fel…
Jag tror här den diskussionen är en bra möjlighet att lära sig bättre att skriva svenska; det var en trevlig idé, eller hur?

Sista saken jag vill berätta är att det är lite konstigt: När jag har börjat mer och mer att prata svenska, det fanns också mer och mer personer som pratade då lite tyska med mig - bara mycket lite, inte långa meningar, men några uttryck t.ex. „Guten Morgen“, „Wie geht’s?“, „Alles gut bei Dir?“, …
Jag vet inte om det är för att visa mig att de glädjer sig att jag pratar mer svenska nu eller för att de ser att jag är inte generad att prata svenska (även om med dåligt uttal), så de får inte vara generad att prata tyska…jag vet inte….har ni liknande erfarenheter?

Många hälsningar,

Simone

Hej Simone,
jag vet inte varför dem väntade tills de pratade tyska med dig. Kanske de var osäker hur det låter fast jag tror inte det. Svenskarna är lite stolt över det att dem kan så många språk och även ganzka bra. Jag träffade många som kunde tyska. Nästan alla säger att dem inte kann det men det stämmer inte. De tycker att det är roligt att säga några uttryck på engelska eller tyska. Det måste inte har nånting med dig att göra. Min chef gör det också. Han pratar på svenska hela möte och sen, helt plötsligt ett tysk uttryck. Första gången kom han till mig och frågade om det var ett problem och om jag tyckte att det var konstigt. Han sa att han gjorde det alltid utan att tänker på det. Flera uttryck från tyskan passa bättre, tycker han. På samma grund säger många yes, när dem är glad över att nånting bra händer. En lärare i skolan jag jobber tre dagar per vecka, sägar mycket på engelska.
De vill inte (oj, vad heter angeben?) visa vad dem kan. Inte alla i alla fall. De tänker inte på det.
En sak som hände ganzka ofta:
En svensk som lärde sig tyska i skolan, kankse för 5 år eller 15 år, kommer och börja sabbla prepositioner som styr ackusativ eller dativ. Jag kan inte dem eftersom vi alldrig lärde oss dem i skolan. Svenskarna kommer inte ihåg vad det betyder, men de är glad att dem vet nånting. Ibland väntade de på mig att säga vad duktig dem var men jag visste inte äns vad dem pratade om. Nu vet jag
Jag kan inte det som svenskarna men dem som inte vet vad jag menar... prepositioner är: aus, über, in, an, auf, unter, neben, hinter, ausser, ohne...
då finns flera som bara styr ackusativ och dem som styr dativ. Sen finns de som styr både och. Svenskarna lär sig dem ibland som en låt. En av mina elever började sjunga första lektionen. Jag frågade vad dem kan och då sjöng hon.

Ja, jag tycker att det är en bra ide att skiver här på svenska. Alla gör ju sina fel fast det är ju samma sak med tyskan

Hälsningar
Wiebke

Hej!
Kan du kanske hitta texten till prepositionslåten, Wiebke?
Min bästa svenska kompis säger gärna "Achtung" och "Ja ja" och vi båda tycker att det är roligt.

/Tilmann

Hej,
Tyvärr vet jag inte hur det går... Jag kan bara säga att det finns flera olika låter med prepostioner. Kanske beroende på när och var du lär dig tyska.
En låt går så att man sjunger till meldodien från abc-låten. Man sjunger bara: durch für gegen ohne um, durch für gegen ohne um. Jag vet inte om det är allt eller om de som sjöng det för mig glömde nånting..

Dativ-låten hade en annan melodie. Kommer inte ihåg, förlåt.
Tyvärr finns ingen video på svenska på youtube men nånting på engelska. Den samma låten har jag också hört från en svensk.

http://www.youtube.com/watch?v=Vy6Ic2h5GzU&NR=1

Jag ska fråga min elev om hon kan sjunger dem igen för mig och då ska jag lyssna tydligt.

Hälsningar
WIebke

Hej,

jag har igen övertänkt vad jag har skrivit.
Jag tror att det finns olika grupper: En grupp med alla som kan väldigt bra tyska, t.ex. min chef, han har studerat ett år eller längre i Tyskland och han kan pratar mycket och jättebra på tyska. Han använder också ofta tyska uttrycker och citat som han kommer ihag (t.ex. reklammeningar). Han använder dem också när han tror att de passar bra och/eller när han vill vara roligt...och ofta tycker jag om det.

Och då har vi en andra grupp som jag menade i mitt första bidrag. De som nu har börjat att prata mer tyska än förut. De kan tyska också mycket bra, men kanske inte så bra som "första grupp". En av dem sa sista veckan: "Nu, när du kan ganska bra pratar och förstå svenska, kan vi börja med att förbättra min tyska"
Ibland frågar han nu för tyska ord eller uttrycker, exakt som jag har gjort mycket på början när vi har mestadels pratat engelska med varandra (och naturligtvis fråga jag fortfarande åter och igen)
Så vi lär oss bilaateralt och ofta är det mycket roligt.

Jag har börjat nu att läsa min första svensk vuxenbok (efter "Comics" och barnböcker (från Astrid Lindgren naturligtvis )) och varje gång är jag förvånad hur liknande svenska och tyska är - - - speciella uttrycker kan man verkligen översätta ord för ord eller orddel för orddel, t.ex. "anförtro - an+för+tro: anvertrauen" eller "bita i det sura äpplet" - "in den sauren Apfel beißen"
Jag tror att jag ofta tänker för komplicerad när jag vill prata svenska. Man har lärt sig att inte översätta ord för ord när man lärde t.ex. engelska i skolan och nu (i svenska) får man det ofta...kul

Ha det så bra,
Simone

Hej,

att översätta ord för ord blir oftast inte bra. Det lyser igenom som en strålkastare när man läser en text som någon har översatt ord för ord från tyska till svenska.

Hej,

då har du rätt, naturligtvis är det inte alltid bra att översätta ord för ord, men jämförd med översättningar till engelska kan man mycket oftare använda den direkta översättningen…
Och självklart finns det också en differens mellan ”rätt svenska” och ”svenska med god stil”, så det kan vara rätt att översätta ord för ord, men det betyder inte att den är en god stil.

Hälsning,
Simone

Här kan jag berätta nånting. På jobbet måste jag ibland översätta nånting från svenska eller engelska till tyska. Det är teknisk språk och därför inte så lätt, fast jag har gjort det tidigare och det fungerar bra. Nu skulle jag översätta en reklam anående intermat mässan i Paris. Flera ord kunde jag inte riktig översätta. Inte färför att jag inte förstått dem. Det var på engelska och min engelska är inte dåligt. Jag kommer inte ihåg vilket ord det var men det var nånting som advanced eller sånt. Jag kan ju översätter advanced men utan en riktig sammanhang och bara som enskild ord bir det svårt. Det måste ju vara så att tyskana förstår det och vill komma till mässan d.v.s till företaget.
Till slut frågade jag min chef hur han skulle säga det på svenska och det var roligt. Han sa nånting på svenska och då visste jag vad han vill för det var enklare nu. Inte därför att engelska ordet var för svårt men därför att svenska ordet va nästan samma på tyska.
Ibland kan man översätta ord för ord men då måste man vara försiktig. Det kan ju blir fel

Hälsningar
Wiebke

Hej tillsammans,

jag vill gärna låta det där temat uppleva igen...

Sista veckan var jag i Tyskland (efter 4 månader i Sverige) och vi hade en lite familjefest där. Jag har en tant som är från Frankrike och jag ville gärna prata med henne på franska, men det gick inte...bara svenska ord kom till mitt huvud.
Jag trodde att det var normalt, för min franska var inte alls perfekt förut (men OK).

Men nu har jag kommit tillbaka till Sverige. På måndag allting var bra igen - bara svenska...men sedan igår har vi en ny kollega - hon är belgisk, ska stanna för 6 veckor och kan inte prata svenska, därför pratar vi engelska... och .... vad händer nu?.... engelska ord fattar (även om jag är flytande i engelska, skulle jag säga) och nu blanda jag ibland med svenska ord ... (t.ex. "eller", "men", "och"). De orden kommer ut utan att jag tänker på och när jag vill egentligen prata engelska...
Man känder sig lite förvirrad...
Hur är det med er? Har ni också problemer att inte blanda två främmanda språker om du vill byta snabbt mellan dem?

MH
Simone

Hej,

Menar Du något sånt: "Snälla, kan Du ger mig en fickduk, nej, ach, ein Nasentuch - nee - what the heck do you call a.. a... hm, you know, that thing you wipe your nose with.."
"Öh - mouchoir?"

Att byta mellan franska och svenska tycker jag är särskild svårt. Jag vet inte varför - de måsta lagras på samma ställe i hjärnan på något sätt:
Men du har... - Mais tu as..., osv.

Hälsningar

Samweis

Scheint ein bekanntes Phänomen zu sein. Lernt man eine neue Sprache, müssen oft erstmal Speicherplätze freigemacht werden. Bei mir verschwand das Englisch zum Teil, als ich Schwedisch lernte. Und als ich neulich einen Spanischkurs machte, vielen mir immer nur französiche Floskeln ein.
Manchmal kann ich nach einem Gespräch nicht genau sagen, in welcher Sprache wir das eigentlich gemacht haben. Und es ist mir schon bei Drei-Sprachen gesprächen passiert, dass ich einen anquatsche und einige Sätze vorbringe, bis ich ein grosses Fragezeichen in seinem Gesicht ablese. Dann habe ich den Schweden auf Deutsch belabert, oder den Deutschen auf Schwedisch.

Es gibt aber Leute, die das alles auch mit 5 Sprachen suber trennen können.

..jepp...es war sehr frustrieren im letzten Monat als ich mit meiner Tochter in Paris war..... all mein so muesam erarbeitetes französisch ist weg ... ich kann nur noch schwedisch ... englisch gibt es auch nur noch in Fragmenten, von finnisch gar nicht erst zu reden...

Välkommen i klubben!
Jag bor och jobbar lika länge i Sverige som Imrhien. Jag känner igen mig i alla situationer som ni redan har beskrivit och jag fattar inte heller så riktig hur det har gott till...Jag fick börja jobba efter 3 månader språkundervisning och jag behövde verkligen använda språket i skrift och tal. Vad ska jag säga? Frågar mig inte hur det gick till- det gick bara. Nuförtiden behöver jag oftas fundera på hur man stavar vissa ord daför att de är så lika tyskan och det känns roligt på nåt sätt. Ibland händer det att mina kollegor fråga mig hur de ska skriva vissa meningar eller hur man stavar vissa ord.Är inte det konstigt?
Hur som helst har det gott bra för min del att lära sig svenska och jag tycker att det finns otroligt många ord som är lika tyskan- inte så konstigt när man tänker på språkutvecklingen...
Hoppas ni ha det bra och vi fortsätter lite att diskutera.
Hälsn. Susanne

Hej Susanne,
skönt att "läsa" dig. Om jag minns rätt, hade du en intensivspråkkurs? För hur man skulle kunna använda språket i ett sånt yrke varje dag utan hjälp, det förstår jag inte. Jag menar efter 3 månader. Då har man ingen chans och det är så viktigt att förstår folk. Eller hur? Hur var det? Var du rätt? Det konstiga är, att man inte är lika rätt som man hade varit i Tyskland. Där hade jag aldrig tänkt mig att vara lärare. Här var jag det. På svenska!!! Otroligt. Det var säkert inte bästa lösningen och därför slutade jag efter tre månader men i alla fall gick det. Man tänker inte på det och gör det bara. Det är bra. Tack att du började igen den här tråden. Det är roligt att läsa vad andra tycker.

Tommy, jag förstår vad du menar. Min franska är borta och jag tänker göra en kurs. Kankse nästa termin, eller terminen efter det? Vi får se. Jag vill i alla fall lära mig igen att prata franska. Med engelskan är det egentligen samma sak. Fast då är det inte helt borta. Jag har vänner här som vill bara prata engelska. De pratar engelska hemma och vill inte byta till svenskan för oss Ibland har vi 4 språk blandat och jag förstår bara 3 av dem. Men det är roligt och min engelska är fortfarande ok. Inte jätte bra... När jag skriver går det bra. Då har jag tid. Men när jag pratar blanda jag mycket. Som tur förstår de alla svenska och då är det ok att blanda.

Oj, nu är jag trött... Ska gå och sova lite.

Ha det så bra.

Hälsningar
Wiebke

Hej,
det känns lite pinsamt för mig att svara på frågan. Jag gillar inte alls att skriva på svenska. Jag har aldrig gjort någon språkkurs, jag lärde mig svenskan helt själv. Det går bra för mig att prata med folk. Jag kan uttrycka det mesta och jag förstar nästan allt när jag lyssna på svenska. Jag gillar att läsa svenska tidningar och även böcker på svenska.

Vanligtvis försökar jag att undvika helt att skriva på svenska. Men idag tyckte jag, att det är hög tid att träna på detta.

Vänliga hälsningar
Tulipa

Hej Susanne,
minns du när vi träffades på campingen i Våmhus?
Du var så rädd att det skulle inte fungera med jobbet och språket!
Och nu går det så bra!!!
Jag för resten gick ingen språkkurs allt - jag hade förstås gått folkhögskolkurser redan i Tyskland. Men svårast av allt var att prata i telefon!
Och nu drömmer jag på svenska ...
Jörg

Hej Tulipa,
vad duktig du är. Ingen kurs och kan prata och skriver bra! Jag förstår att du inte vill skriva så hemst gärna. Men jag tycker det är viktigt att lär sig det också. Och här är det inte så farligt. Kankse pinsamt, men alla har vi börjat en gång med språket och inte alla är bra med allt. Att våga (stavas det så?) är det viktigaste och det som är svårast. För mig blir det så jobbigt med engelska, tyska och svenska som blandningen. Ibland vet jag inte vilken språk det blir när jag öppna munnen. Självklart att det blir fel här och där... Ibland är det jätte pinsamt... man vad ska man göra? Jag är en pratperson. Jag kan inte sitta stilla och säga ingenting. På det sätt är jag tvungen att prata och det är bra för mig.
Som Jörg redan sa är det sämst att telefonera. Då har man nästan ingen chans om dem prata otydligt. Man ser ju inte hur dem ser ut och det är svårt att förstår dem då.
Sen har jag personligen 5 problem med svenskan.
1. en/ett kan/vill inte plugga det och hoppas att det komma... läsar mycket precis därför.
2. de/dem/dom egentligen är det enkelt och klart. Om jag skulle besliva reglarna, är det lätt. Prata också Man hör ju inte om jag säga de eller dem. Men skriva... När jag skriver tänka jag inte på det. Jag fråger inte om det är subjekt eller objekt i meningen. Så blir det fel ibland. Mer änd jag vill... Måste vara mer nogran med det.
3. adjektivböjning. Det är hemskt. Det beror pår att jag inte kan en/ett och då blir det helt enkelt svårt.
4. stavningen. Ibland går det bra, ibland inte. Men det är ju samma med tyskan. När jag har tid och så, då kan jag läsa texten efter jag har skrivit den. Då är det okej. Annars är det svårt och blir lätt dåligt. Jag är lat... jag vet.
5. En sak som är pinsamt för jag lärde mig saken flera gånger nu och jag kan inte komma ihåg det. Det som är så pinsamt är att det är så enkelt...
Det är skilnaden mellan "för....sen" och "för" och "sedan".
Jag tror jag vet hur det är. Jag tänker att jag kan det. Trots allt blir det konstigt när jag använder dem(här har vi objekt). Jag är osäker. Fast jag vet inte varför, för det är så enkelt...

Hälsningar
Wiebke

Hej!
Jag har lite tid att svara...
Ja Jörg, jag kommer ihåg hur det var när vi pratade och jag absolut inte kunde föreställa mig att jag någon dag pratar flyttande. Nu läser jag böcker på svenska.Det betyder inte att jag förstår varje ord och pratar alltid rätt men jag tror inte heller att folk förvänta sig detta.
Imriehn: Jag hade en intensivspråkundervisning och är fortfarande jätte tacksamt. Läraren var otroligt bra det märks oftas efteråt.Hur kunde ja annars klara av jobba direkt? Det gick sakta i början.Mina kollegor tvingade mig inte göra saker som jag inte var beredd för. Till slut är det väl ta initiativet och börjar prata. De flesta var helt enkelt imponerade att man över huvudtaget kunde prata svenska.Min säkerhet var ju att jag kunde mitt jobb och oftas behövs ju inte så många ord...
JAg överenstämmer fullständigt med Jörg: att prata i telefonen var svårt i början och det sista jag vågade och ibland är det svårt att förstår folk som pratar i telefonen men det är mer beroende på att de prata mål...( nu vet inte jag heller om jag stavade rätt ).
Roligt att skriva/prata svenska med er!
Så, snart är det dags att jobba.
Ha det så bra.
Hälsn. Susanne(Die Vier)

Hej Susanne,
nu förställde jag mig ditt jobb och tänkte att det stämmer väl att man inte behöver mycket ord. Fast det är ju inte helt rätt. Säkert finns månger situationer du måste prata jätte mycket och särkilt icke lätta ämnen. under förlossningen är det kankse inte så mycket... Beror säkert på hur läget är och vilken kvinna det är. Men speciell när man är stressat kan det ju bli svårt.
Jag hållar med vad du sägar om lärarna. Det märks ibland lite senare om dem är verkligen bra. Och de som har förmåga att hjälpa till att man själv får sjävförtoende och vågar prata de är dem bästa som finns. Det är egentligen det som är viktigast och samtidigt svårast. När jag undervisar Tyska ser jag hur svårt det är. Att plugga glossor och gramatiken, der är lätt som ett pytt (stavas det så?). Men använder det man lärde sig, det är ett helt annat historie.
Trots allt är det så jätte kul att man kan läsa, skriva, prata och särkilt förstå svenska. Eller hur?
Jag känner mig jätte lyckligt att det är så. Fler böcker att läsa, fler musik att lyssna på. Hur det än blir med Sverige och oss. Jag kokmmer aldrig att bli ledsen över att vi kom hit och lärde oss det vi kan. Det är beriknande (ui, då vet jag inte än om det heter så) att kuna göra allt detta.
Nu ska jag ha lunch och sen jobba lite mer. Tyskana är lite tveksamt just nu... kristider överallt. Det märks med försäljningen... Tyvärr... Men jag måste hållar på med att ringa dem.

Hälsningar
Wiebke

Det tycker jag också!
På mina första två veckor i Sverige har jag tänkt att det är helt omöjligt att lära sig språket så bra att man kan delta på diskussioner etc. Och nu.... - nu är jag ganska nöjd, natürligtvis kan jag inte prata utan fel, men man kan nästan alltid förstå vad jag vill säga. Om inte, jag försöka att förklara det igen på ett annat sätt, i nödfall på engelska
Det är planerat att jag bara stannar här till dezember, och jag vet inte hur det ska vara därefter...om jag kommer tillbaka....om jag fortsätter att använda svenska i något sätt...men i alla fall är mitt år här i Sverige en bra erfarenhet som jag inte vill missa!
Att lära sig olika språk är mycket roligt tycker jag och är för mig också en bra motsättning till naturvetenskapliga arbetet som jag gör.

Hälsningar,
Simone

Hej Imriehn!
Självklart måste jag förklara och behövde språken.Jag var ju också van med att beskriva situationer med enkla ord.Det är en föredel när man har undervisat föräldrargrupper då pratar man ju med enkla ord iställe för medicinska...På så sätt kan jag prata ett språk till
Det var också ett bra sätt under språkundervisningen: ger dig inte när du inte har rätt ord! Beskriva situationen eller det du vill berätta om med dina möjligheter.Det var svårt i början men jag lärde mig och det fungerar fortfarande.Jag tycker att det är en styrka att erkänna när man inte förstår och ibland är det jätteroligt när jag frågar efter vad vissa saker betyder.
Vackert väder idag. Lag måste jobba lite i trädgården.
Hälsn. Susanne

Hej,

jag undrade lite varför så manga här säger att dom inte gillar att prata i telefonen. Min svenka är inte alls perfekt, men jag ringer hellre till folk än att jag skriva ett mail.

Jag tycker att det är mycket mer pinsamt om alla kan se mina fel när jag skriva än om jag prata fel. Kanske det är eftersom i Tyskland vi lärde oss att allt skrivande ska vara utan fel?

Men tack, snälla Imrhien, att du öppnade den här traden. Så förhoppningsvis ska jag träna här lite då och då.

mvh
Tulipa

Varsågod.
Jag gillar det själv att träna på svenska. Läsa, skriva.. allt som hjälper. Jag kan förklara varför jag inte gillar att telefonera på svenska. Det är så jobbigt. Jag måste verkligen anstränga mig för att förstå vad dem säga. Det är kanske pinsamt att har fel i det man skriver fast alla vet ju att jag är inte svensk. Om jag måste skriva nåt som är viktig (för jobbet t.ex.) använder jag en stavningsprogram och fråga en kollega om han/hon kan går igenom det efter jag har skrivit det. När jag skriver har jag tid. Då kan jag kolla vad någonting heter eller kan försöker att kommer ihåg grammatiska reglarna. När jag pratar har jag ingen tid. Då måste det vara rätt på en gång eller man hör att det är fel. Ibland hör jag själv det… det är pinsamt.
Att telefonera är därför jobbigt att inte alla prata så fint. Jag vill ju inte vara oartigt och fråga hur många gånger som helst vad dem sa. För en timme ringde min chef från medborgarskolan angående en ny kurs. Det är viktigt för mig att få kurser. Därför vill jag att dem har en bra bild av mig. Om jag inte hör riktig vad han säger blir det oroligt för mig. Kanske jag överdriver som vanligt 
I alla fall skriver jag gärna men har inte så många möjligheter och därför startade jag den här tråden. Så det var för min egen skull fast jag blir glad när jag ser att ni också tycker att det är en bra ide.

Hälsningar
Wiebke

Ska gå hem nu och hoppas att det inte regna… vill vara ute lite. Det var tråkigt idag i kontoret. Internet fungerade inte  (tills nu)

Hej,
hur känns det till er om era barn kan tala så fint svenska? Är ni stolta, eller känns det lite konstigt, eller vill ni hellre att dom stannar att vara genomhelt tyska?

Jag undrade lite om detta i dag när vi var på skolavslutningen. Jag hade lite småprat med andra mammorna som vanligt. Men mina söta döttrar - dom blommade upp i sina blommiga klänningar och kvittrade och skrattade. Och pratade så självklart svenska hela tiden.

LG
Tulipa

Hm, det är en bra fråga. Hade inte tänkt på det, eller inte på det sett (sätt?). Jag är stolt, det kan man säga. Jå det är jag, det är vi bättre sagt. Det är inte vanligt att barn prata två språk utan att tänka på det och dessutom flytande.
Vi är stolt att dem klarade sig så bra med detta. Det var inte lätt hela tiden och särkild för min son, som kunde redan mycket tyska. Han kom hem flera gånga och var ledsen för andra barn sa att han inte kunde så bra svenska. Det går ju bättre varje dag och även om han inte kan allt dem andra kan, gör han sig förstådd och det är det som är viktigast nu. Han är inte rädd att prata och det är egentligen det jag är stolt över. Vi lyckades att hjälpa honom så att han inte är osäker och rädd.
Min dotter är ju lite yngre. Hon kan tyska och svenska lika bra. Det är helt kul, måste jag säga. Hon kan redan översätta lite och hennes uttal är utan fel. Min sons också men ibland är hon bättre. De kommer att förbättra oss snart
Hoppas att det hjälpa lite när de går till skolan. Jag tror att det blir lättare att lär sig till språk när man redan kan andra. Hjärnen är bra på det och vet redan hur det går att jobba med språk. Eller hur?
Jag ska börja med franska igen. Lärde mig mycket på skolan men glömde nästan allt... Hoppas att det går snabbt, nu när jag lärde mig så mycket svenska... Jag behöver i alla fall en liten paus innan jag fortsätta med svenska a och b. I sas fick jag vg och då är jag också lite stolt över

Hej!

Jag kom hit 2,5 år sen. I första året hade jag individuell undervisning en gång i veckan (sammanlagt 180 timmar) men sedan dess hade jag inga flera lektioner. Efter bara en månad fick mina kollegor ordern från chefen att bara prata svenska med mig.
Det kändes jättetufft i början men det var faktisk jättebra för då ”måste” jag prata svenska. Annars är man ju lite rädd att man prata fel eller nåt sånt. Jag hörde och fortfarande hör hela tiden att det är ”imponerande” hur snabbt jag lärde mig svenska men jag tror inte det. Ni vet ju hur svenskarna är. De är bara glada att man pratar deras språk alls.

Men det som är spännande för mig är att se hur min make lär sig svenska. Han flyttade äntligen hit i december och fick inte börja med SFI innan februari (det var kö i kommunen). Han klarade SFI och svenska national provet i mitten av maj och började med SAS A i juni. I september kommer han att börja med SAS B och igår började han läsa den första boken på svenska. Det vågade jag inte innan ett år sen!
Jag tror han lära sig svenska mycket snabbare än jag trots att han kan inget annat språk (jo, liten engelska men det är bara ”semester-engelska”) och det är imponerande för mig. Det var roligt senast när vi satt och tittade på tv. Då sade han plötslig ”Du, vet du vad. Jag har just märkt att jag inte ens längre lägger märka till att de pratar svenska. Det spelar inte längre någon roll för mig. Och det är riktig schyst!”

Den största utmaning än så länge var ett jobb intervju på svenska. Men jag var väl förberedd och allt gick bra – jag fick jobbet.

Och nu går jag hemma… ha en trevlig kväll!

Grattis till jobbet och allt. Det låter som ni har det riktigt bra.
Hur länge har du varit i Sverige innan din man kom?
Svenskana är som du säger. De är glad att man kan deras språk. Men å andra sidan, tänk vad vi skulle säga om någon lär sig tyska så fort. Jag kommer ihåg att jag träffade folk från Poland i Tyskland som lärde sig tyska och då var jag också ganska överaskat att det gick så bra så fort. Själv hör jag bara mina fel... (men trots allt vet jag att det är ganska bra som det är)
Jag vet också vad din man menar när han säger att det inte är viktig längre vilken språk dem prata på tvn. Självklart: man förstår ju inte verkligen varje ord. Men i stort sätt och det är väl så att man inte längre tänker på det att det är faktist svenska och inte tyska eller engelska.
Jobbintervjun är verkligen inte så lätt. Det hade jag också flera gånger bara på svenska och jag fick tre jobb så. Det är roligt och man kan vara stolt över det, tycker jag i alla fall.
Nu hade jag semester och hade nästan bara tyskana som kontakt - i fyra veckor! I måndags kände jag mig lite osäker faktist när jag skulle börja jobba igen. Men det kom ju tillbaka allt. Efter bara flera minuter kännde jag mig tryck igen. Vill bara blir bättre med gramatiken... Därför ska jag anmälla mig till svenska A i hösten. Hoppas att jag klara den bra och kan fortsätta med svenska B sen. Vi får se vad det blir.

Jag önskar er att det fortfarande blir så bra för er som det nu låter

Hälsningar
WIebke

Onsdag börjar min skola igen. Jag har ingenting gjort så som jag har lovat > jag har läst ingen lärobok, har inte skrivit det vad jag skulle göra - i n g e n t i n g! Nej, jag var så lat...
... men jag har pratat svenska!!! Jag tror, jag har mer pratat svenska i somras än i hela förra skolåret! En jättesnäll grannkvinna som komde nästan varje kväll förbi för att snacka lite om det eller det har lärt mig mycket! Jätteroligt! Och lärorikt!
(Jag har tydligt be hon om att förbättrar mig!)
Och i lördags kunde jag förstå några kvinna som pratate med varandra när jag sorterade äpple... hmm, jag menar inte att jag förstå den direkt, jag lyssnade inte. Men i förtid var det så, att allt omkring mig var en "Geräuschwischwasch" när jag handlade eller sant.
Nu vet jag: Hjärnan behöver tid för att växer och bearbetar allt - men det kommer - hihi

Hej,
hoppas att du inte förstår fel nu... vill absolut inte tjata. Jag är glad om andra förbättra mina fel och därför hoppas jag att det är okej om jag också gör det nu. Är bara en liten...

komde - du menar väl dåtid från komma. Det finns ingen komde här. Det är oregelbundet och måste vara kom istället.

Det är en vanlig fel den många gör (gjorde jag också, därför vet jag det...)

Hoppas att inte jag har gjort för många fel nu själv och att du förstår hur jag menar det. Ingen är utan fel... vill säga, jag kan inte bättre svenska eller sånt och alla får förbättra mig (om det inte blir för mycket nu...)

Det andra du sa, det med hjärnen, det stämmer. Ibland pluggar man och ingenting händer. Sen har man lite lungnare och paus kanske. Eller kanske bara mindre tryck (då finns säckert ett annat ord som är bättre) och plötsligt händer det (som med tris, hehe).

Hälsningar

Wiebke (som ska börja med svenska A och inte har gjort nånting heller... )

Hej Wiebke,

nu har jag samma problem som du.Men felet var vanligt: ett vanligt fel.

Hälsningar från viktigpettern

Samweis

Nu måste jag skrattar!
Precis på denna ord (komde) hade jag funderat och funderat... men jag var för lat och tittade inte i boken . Min känsla var att orden låtar inte riktig brå, men ... lol.
Nej! Det är ingen problem och vi alla här är inte riktiga svenska - hoppas jag! Man behöver alltid förbättringar!

Vanliga fel ... hihi ... då har jag en till:
En dags ringde telefonen och min make pratade med något - jag vet
ännu inte vem det var men jag minns att han hade sågt: "Då måste jag fråga mina fru!"
Han undrade sig bara lite att hela familjenmedlemmarna skrattade...

Hej,

kul att ni har börjat snacka och skriva svenska. Vill ni att man ska rätta till felen eller är ni nöjda ändå?

Ja, tack, snälla Tommy3.
Jag är lite för lat för att skriva här mycket på svenska. Men om jag gör det ändå, är förbättringar alltid välkommna.

LG
Tulipa

Precis! ....alltid!

Hej,

Nu måste jag skrattar!
Precis på denna (DETTA) ord (komde) hade jag funderat och funderat... men jag var för lat och tittade inte i boken . Min känsla var att orden låtar inte riktig brå, men ... lol.
Nej! Det är ingen (INGET) problem och vi alla här är inte riktiga svenska - hoppas jag! Man behöver alltid förbättringar!

Vanliga fel ... hihi ... då har jag en (ETT) till:
En dags (DAG) ringde telefonen och min make pratade med något (NÅGON) - jag vet
ännu inte vem det var men jag minns att han hade sågt (SAGT): "Då måste jag fråga mina fru!"
Han undrade sig (UNDRADE utan sig) bara lite att hela familjenmedlemmarna skrattade...

Hej,

Det är en (ETT) vanlig fel den (SOM statt den) många gör (gjorde jag också, därför vet jag det...)

Hoppas att inte jag har gjort för många fel nu själv och att du förstår hur jag menar det (lass DET weg). Ingen är utan fel... vill säga, jag kan inte bättre svenska eller sånt och alla får förbättra mig (om det inte blir för mycket nu...)

Det andra du sa, det med hjärnen, det stämmer. Ibland pluggar man och ingenting händer. Sen har man lite lungnare och paus kanske. Eller kanske bara mindre tryck (då finns säckert ett annat ord som är bättre) och plötsligt händer det (som med tris, hehe).

Hälsningar

Jag är alltid glad om någon förbättrar min svenska, om den är snäll mot mig

Så, skjut

En fel jag gjorde som gjorde att min lärare skrattade mycket var att jag blandade vänliga och vanliga.
Jag skrev "med vanliga hälsningar" i en brev som vi hade som uppgift.
Det var roligt. Men nu vet jag alltid att det är vänliga och inte bara vanliga

Hälsningar (vänliga, förstås)

Wiebke

Hej Wiebke,

ett fell
ett bref

Hälsning,
Fel-Nisse

Hej Wiebke,

nu blev det också 2 fel i mitt "besserwisser"-inlägg

ett fel
ett brev

Fel-Nisse

bra gjord Fel-Nisse,

jag har redan undrat mig över dit "ett fell och ett bref" vad roligt men du har ju märkt det ännu i rätt tid.

tja, det händer när fingranar är snabbare än hjärnan. känner jag. men det gäller bara att har det lite roligt här i forumet och inget mer eller hur?

är ju bara bra om det finns nångon som är så snäll och tar sig lite tid för att rätta lite.

jag är tacksam i alla fall om man rättar mina fel.

hejdå mona

Hej Fel-Nisse,
Tack ska du ha.

en och ett är inte lätt hade du som namnteckning. Va bra det passar!!!!
Det är det jag alldrig kommer att lära mig. Eller kanske gör jag det men då kommer det att dröja lite längre än resten.
Det är så jvt svårt och jag vet inte hur jag ska lära mig detta. Jag läser mycket och lyssnar på musik. Jag försöker att fokusera på bestämd (t?) artikel, då vet man ju om det är enn eller ett.
Trots allt är det så att jag inte vet hur det är när jag pratar eller skriver.
Om det inte blir bättre måste jag börjar att skriver upp och lära dem som i skolan fast jag hatar att jobba så. Det går bättre om jag förstår nånting. Tyvärr finns ingenting att förstå med en och ett. Då är det bara att komma ihåg eller få känslan för det.
Efter två år kan man kanske inte kunna allt Jag nöjar (er?) mig med att kunna prata som jag kan och vara glad att jag förstår så mycket utan hjälp. Dessutom har jag bara avslutat sas kursen och börja med svenska a snart. Då tänker jag lära mer (a?).

Hälsningar,

Wiebke

Hej,
jag börjar att skriver (SKRIVA) upp och lära MIG dem

Då tänker jag ATT lära MIG mer.

"Lära" muss immer ein Objekt haben.

Prima! Immer weiter so!

Argh!
Jag vet ju att det ska vara skriva efter att. Argh. Det är nånting som är såååå enkelt och klart i theorien men inte när jag skriver eller pratar. Så dumt. Ska vara lite mer noga.
Detsamma gäller för lära mig och dig och sånt. Jag vet att det är så, men ibland glömer jag det faktist. Äsch vad svårt det är.
Vill inte ha stavningshjälp på datorn. Det är opraktiskt i alla fall här hemma. På jobbet har jag det i alla fall och då är det lättare.

Det blir inte långtrokig (?) med svenskan kan jag tänka mig.

Hälsningar
WIebke

@ Wiebke,

arg utan "h"

och om du menar "langweilig" så skulle räcka till "tråkig"

det bli inte tråkigt med svenskan.

förresten, det tänker jag också. jag tror att inte ett enda liv skulle räcka till för att lära sig svenska perfekt, men så kommer att bli det spännande hela tiden.

men varför vill du inte ha stavningshjälp på datorn hemma om det är så praktiskt på jobbet då?

mona

Jodå, svenskarna lyckas ju rätt så bra med det... en del i alla fall.

Skogstroll

jaap, jag håller med dig, precis som tyskarna.

men vem är utan fel, är väl en jävla tråkmåns tycker jag.

mona

Just nu vill jag inte prata svenska längre - jag är så trött (verkligen trött i huvuden)
Hela dagen pratade jag svenska. Jag tror nästan jag kan inte slutar!
Jag funderar t.ex.: Nu måste jag gör det eller det ... > laga mat, koka kaffe, kolla djur, skriva .... o.s.v. ... på svenska! Hemsk!
När jag ringde till tyskland i kväll kunde jag inte omkopplar mig (säjer man det så?)! Och jag tycker det blir sämre och sämre med mitt tyska!!
Har ni samma känslan?
När ändrar sig det...?

Dag innan pratade min äldste tysk och användade ordet "närmste" (?!?)
- han menade: "in der Nähe", "nächste"! Han glömde bort tysk ord men jag förstod honom!
---
Kanske man böjer verben - med eller utan r - inte så brå, men det se man bara om man skriver, eller? Man hör det inte riktigt om (om???? eller när???) man talar.
...."sig" är även en vanligt fel - brrrr, jag hatar det!

Men tack, tommy, att du förbättrar oss!

...och då är vi igen: ett vanligt fel , eller hur, Heike ?

Jag håller med med er alla: Det är bra om det finns någon som förbättrar oss. Svenskarna är ju oftast för snälla för att göra det. . . eller kanske i mitt fall tycker de att jag är ett hopplöst fall

Och jag känner också igen vad Heike skrev, att det är svårt att "omkoppla". Just nu är jag 'stressad' med tre språk för jag måste förbereda en presentation och ett poster för en konferens på engelska.
Inte lätt...att skriva på engelska, att prata med mina kollegor då och då och att tänka ibland fortfarande på tyska. Då är man ibland riktigt förvirrad.

Det var väldigt roligt när min syster kom hit och vi var tillsammans på semesterresa i Sverige. I början pratade vi verkligen konstigt, bildade falska meningar, förvridade stavelsar o.s.v.. Hon var förvirrad att läsa och lyssna på så mycket svenska (hon kunde ingen svenska alls) och jag var förvirrad för jag skulle ju prata så mycket tyska igen. . .

Hälsningar,
Simone

Det är helt normalt att man börjar blanda språken. En gång hade vi några engelsktalande besökare på jobbet som jag visade runt i fabriken. Det gick bra tills vi bytte station och jag började prata igen om någon maskin där. Efter en stund insåg jag att jag pratade svenska. Stackarna hade inte sagt något fast de hade ju inte förstått ett enda ord...

Ännu värre blir det om vi kanske har någon amerikansk tekniker här eller så. Efter ett tag pratar jag tyska med jänkarna, engelska med mina svenska kollegor och svenska med familjen. Babylonsk språkförvirring är bara förnamnet.

Skogstroll

Hehe vad roligt det är att läser era erfarenheter och berättelser. Jag känner igen mig, fast inte med så bra svenska

Jag menade argh och inte arg. Det var bara ett uttryck och inte ett ord. Det låter arrrrrgh när man säger det - fast man är ju arg då...



Till babylonsk språkverwirrning:
Idag kom min chef och gav mig (oj oj, är dåtid från ger verkligen gav?) ett pdf med ett tyskt text. Han behövde översätta det och fragade om jag kunde göra det. Eftersom jag inte kan så många techniska ord på svenska blev det engelska i stället. Det gjorde jag ofta i Tyskland. Jag översatt techniska saker engelska/tyska. Jag borde kunna det... Det var så hemskt svårt att byta från svenska till engelska. Otroligt hur svårt det kan vara även om man kan språket. I hösten tänkte jag börja med franska... det kommer att blir spännande. Kankse jag glömmer allt då
Eftersom det är en språkkurs på medborgarskolan i Sverige är jag förmodligen ensom som tysk. Det betyder aller kommer att prata svenska och lär sig franska. När de bara översätter från franska till svenska kommer jag att översätter från franska till svenska och kanske sen till tyska för att förstå. Ibland tror jag att jag är inte jag själv och har inte alla koppa i skåpet. Det finns säkert ett bättre uttryck för det, men jag känner inget och har bara översatt den tyska....

Hälsningar
Wiebke

Hej alla!
Vad roligt att jag hittade den här forum!
Jag har levt i Västerås åren 2000-2004 och bara älskade att läsa svenska. Precis som ni säger är det rätt så lätt när man kan tyska och engelska. Många ord känner man igen och det går fort att förstår mycket. Fast jag hade det jättesvårt att prata engelska när min svenska blev bättre. Allting kom bara ut på svenska, mitt hjärna klarade inte av tre språk.

Nu efter 5 år tillbaka i Tyskland håller svenskan på att försvinna. Ibland mejlar jag till en kompis i Göteborg, men har aldrig möjlighet att prata. Tråkigt, jag längter efter Sverige!
Jag visste inte ett ord på svenska när vi flyttade dit (ju, knäckebröd kanske...) och började läsa på mjölkkartonger och andra förpackningar. Mina barn gick på dagis och där hörde jag ord som hade med djur, växter och leksaker att göra. Jag lärde mig barnvisor och andra sånger. Jag läste först ungdomsböcker, sedan Henning Mankell och andra svenska författare när jag gick på Komvux. Riktigt kul att läsa Astrid Lindgren i original. Vi hade inga tyska tv kanaler under tiden.

Även om jag kan svenska hyfsad bra är det svårt att förstå svenska dialekter eller folk som pratar fort. Och finesser i språket som ironi är nästan omöjligt att förstå för mig. Ibland kände jag mig som ett barn som letar efter ord och inte kan förklara vad jag vill. Jag kunde inte vara med i diskussioner på samma sätt som på tyska.
Men roligt var det i alla fall!
Lycka till och ha det gott i Sverige!
Chris

Hej,

tänkte att skriva lite på svenska igen, det vore ju synd om vi låter dö det här temat...

Det händer ju ibland (eller nästan alltid ) när man träffar folk för första gången att de berömmer en för man är "så duktig" på svenska språket kanske någonting för att inte ta på allvar, för "vad är du duktig!" är ju en standardsats i svenska språket.

Men sista helgen träffade jag en kvinna från kören (där jag sjungar) som har inte varit vid repetitionerna sedan sommaren och därför har vi inte pratat med varandra för fem månader sedan. När jag pratade nu med henne sag hon plötsligt att det är verkligen imponerande hur mitt språk har utveklats.
Jag själv kände det inte så. Självklart märkte jag stora förbättringrar de första månader när jag kom hit till Sverige (från nästan ingenting till lätta konservationer). Men sen känns det lite som en konstant tillstånd, man kan kommunicera (med fullständiga meningar), man förstår mer eller mindre allting (i alla fall när de säger det för andra eller tredje gången , kan omskriva ord man inte vet osv.
Men sen (om man har nått den här nivån)?: Man gör fortfarande många fel, märker det oftast direkt när man uttalar dem, det finns ganska många ord man inte kommer på,....
Till och med sista helgen tänkte jag så - - - Men nu (efter jag träffade henne) tänkte jag över det igen och jag känner att jag verkligen har blivit bättre: Jag gör fortfarande många fel, uttalet är kanske (eller säkert) dåligt, men nu är det mycket mer flytande, jag kan skämta, kan reagera mycket snabbare och kasta in ord i duskussionen, måste inte koncentrera mig så intensivt för att fatta vad som händer i min omgivning,...
Små framstegar som inte märks när man inte tänker om det....men stora framstegar om man tittar tillbaka

Hoppas (och är nästan säker) att det finns många som upplever samma sak!?!

Hälsningar,
Simone

PS: Korrekturer är (som vanligt) välkommen jag är fortfarande i "inlärningsstadium"

Hej,

som riktig besserwisser har jag några kommentarer:

tänkte att skriva lite på svenska igen, det vore ju synd om vi låter dö det här temat...

Det händer ju ibland (eller nästan alltid ) när man träffar folk för första gången att de berömmer en för man är "så duktig" på svenska språket HÄR SAKNAS EN PUNKT EFTER AVSLUTAT MENING kanske någonting för att inte ta på allvar, för "vad är du duktig!" är ju en standardsats MENING ÄR BÄTTRE ÄN SATS i DET svenska språket.

Men sista FÖRRA HELGEN helgen träffade jag en kvinna från kören (där jag sjungar SJUNGER) som har inte varit vid repetitionerna sedan sommaren och därför har vi inte pratat med varandra för fem månader sedan SEDAN FEM MÅNADER TILLBAKA eller UNDER FEM MÅNADER. När jag pratade nu med henne sag SADE eller SA hon plötsligt att det är verkligen imponerande hur mitt språk har utveklats.
Jag själv kände det inte så. Självklart märkte jag stora förbättringrar de första månader när jag kom hit till Sverige (från nästan ingenting till lätta konservationer). Men sen känns det lite som en ETT konstant tillstånd, man kan kommunicera (med fullständiga meningar), man förstår mer eller mindre allting (i alla fall när de säger det för andra eller tredje gången , kan omskriva ord man inte vet osv.
Men sen (om man har nått den här nivån)?: Man gör fortfarande många fel, märker det oftast direkt när man uttalar dem, det finns ganska många ord man inte kommer på,....
Till och med sista helgen tänkte jag så - - - Men nu (efter jag träffade henne) tänkte jag över det igen och jag känner att jag verkligen har blivit bättre: Jag gör fortfarande många fel, uttalet är kanske (eller säkert) dåligt, men nu är det mycket mer flytande, jag kan skämta, kan reagera mycket snabbare och kasta in ord i duskussionen, måste inte koncentrera mig så intensivt för att fatta vad som händer i min omgivning,...
Små framstegar som inte märks när man inte tänker om det....men stora framstegar om man tittar tillbaka

Hoppas (och är nästan säker) att det finns många som upplever samma sak!?!


Egen anmärkning: Det är enormt vad folk kan lära sig svenska snabbt!! Ofta känner man att man inte kommer vidare, eller t o m blir sämre med språket. Det går i en vågrörelse uppåt, med vissa dalar emellan. Mina dalar hänger ihop med stress, trötthet osv. Sedan har jag lärt mig en viktig sak: Man frestas att tala snabbt när man har lärt sig något. Men pga accenten har andra svårt att förstå. Jag har lärt mig att tala langsamt och tydligt så förstår dom mig mycket bättre. En vännina till mig undervisa invandrare att tala tydligt för att öka kommunikatinsförmågan.

Hej!



Jag tror att man ordet 'sats' bara använder för delar av en mening. Alltså bisats och huvudsats.




Bra att ha väninnor som undervisAR invandrare
Själv tycker jag att man nog får prata lite slarvigt då man annars låter som nån som kommer rakt ut ur SAS-kursen. Och många svenskar pratar ju inte heller tydligt utan snabbt och slarvigt - dvs. normalt Sen tror jag att språkmelodien är mycket viktigare än accenten, men det är bara en gissning...

/Tilmann

Tilman,

jag håller inte riktigt med dig. Många invandrare (jag med) har kvar hemspråkets satsmelodi och uttal, samt talar alldeles for fort. Det gör att svenskarna har ofta problem att förstå oss även om grammatiken och ordförrådet är helt OK.
Talar man långsammare och tydligare förstås man bättre även om man har accent eller brytning. Det underlättar livet!

@Tommy,
Tack!
För min del kann du gärna vara besserwisser här (vad gäller mina korrekturer), svenskarna pekar ju mestadels inte på de fel man gör.



Jag tycker att Tilmann har rätt vad gäller språkmelodin och accenten. Och samtidigt håller jag med Tommy vad gäller språkhastighet. Det gäller att hitta en bra kompromiss
I SFI-Kursen hade vi en dag en vikarie. Han kom fran Frankrike och kvällen vi hade där var en av de bästa SFI-kvällerna jag hade! Han visste ju hur svårt det är att anpassa sig till svenska melodin (även om det är kanske lättare för en fransman än för oss tyskarna, för de har ocksa en viss melodi i språket).

Han gav många exempel hur man ska uttala eller inte uttala och sag att det är viktigt att ha en viss flöde i stämman, att det låter inte monotont. När man har det (rätt rytm och melodi) spelar det nästan ingen rol hur snabbt man pratar eller om man har en viss akzent, det låter svenskt!

När vi skulle sen läsa texten och försökte använda de tipps han gav, var det svårt! Många pratade för fort. Han sag att det är kanske största felet man kan göra, att försöka gömma att man kan inte använda språkmelodien med att tala för fort.

Jag märker själv att jag har stora problem med att uttala a (”a”), a (”oa”) och å (”o”) pa rätt viset, även om jag vet hur man ska uttala dem och om jag har tid (och pratar inte för fort). Det känns ibland som en knut i halsen och fel ljudet kommer ut....

nu ska jag jobba vidare...

Simone

Visst känns det som om svenskarna pratar alldeles för fort
Men det gör de egentligen inte alls, inte normalsvensken i alla fall. Det är bara vi som inte kan ta emot tillräckligt snabbt. Botemedel? För min del var det att utsätta mig för svenskan 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året. Inte ett tyskt ord var tillåtet i början.
Det var relativt enkelt eftersom ingen i min omgivning utom min man kan mer än några enstaka tyska ord. Det blev mycket prat med händer och fötter och väldigt lite ordlista. Om man jobbar fram kunskaper på det sättet fastnar de, det kan jag lova. Att rabbla glosor är inte hälften så effektivt, i alla fall för mig.

Hej,
roligt att ni patar vidare här. Jag var borta länge eftersom det är så mycket jobb just nu. Min svenskakurs fortsättar och det är jobbigt. Jag måste läsa och skriva mycket och även om det är intressant är det krävande. Med andra jobb och hus och barn... Men det går som det går. Jag lär mig mer varje dag.
Just nu har jag också kommit till en ny nivå och det känns konstigt. Jag vet inte riktig vad som kommer nu eller om jag gör framsteg alls... Det är många som säga att jag kan bra svenska efter två år. Men som ni alla vet jag nu också hur mycket det är värd det svenska "du är så duktig". Inte särskild (hur stavas det???) mycket.
Trots det är det så att jag tror att min svenska inte är så dåligt Svenska a (eller sas a som det här heter) kommer jag klara bra. Ingen problem utom tid... Jag läste böker jag skulle läsa och skriver referat, presentationer och uppsats om allt möjligt. Det fungerar bra. Vad är det då som inte känns riktig bra? Jå att jag inte kan verkligen uttryka allt jag vill. Att jag vet och ser hur många fel jag gör (fortfarande). Att mina barn har mindre brytning än jag (och det är inte så dåligt med min brytning). Jag kommer alldrig prata svenska som en svensk. Jag måste inte ens. Vill inte det. Men jag vill kunna säga vad jag vill utan att ha det svårt i mellan för det saknas ord eller jag blir osäker med stavningen eller prepositioner eller nånting annat. Det vill jag och det tar tid. Efter två år kan jag vara glad och stolt över hur mycket jag redan kan.
Och det är jag. Jag klarar kursen, gör en liten paus och sen kommer svenska b. Det kommer jag också att klara. Kankse det tar lite längre... har hört man ska läsa mycket mer och jag har ont om tid. Men det blir som det blir och jag är glad att det fortfarande är spännande och roligt att lära sig språken.

Hälsningar

Wiebke